Fibromyalgi del 4. How do I cope?
Det blir ingen cykelsemester och inga vandringsresor, men det är ju inte livsviktigt. Vem vet, med rätt medicinering så kanske det blir det i framtiden. Man ska aldrig ge upp hoppet.
Jag fick chansen att testa Tradolan, med verkningsämne Tramadol, det var som om jag inte hade sjukdomen alls. Jag kunde vara med och renovera huset i 6 timmar (fungerar lite drygt 1 timme annars) och smärtan var helt borta, jag blev inte snurrig i huvudet eller märkte något av tabletten förutom att smärtan försvann. Så när jag slutat amma ska jag se till att få de utskrivna och hoppas att det inte enbart var en engångsföreteelse.
Tills dess går jag på fibromassage varannan vecka för tillfället och det hjälper. Det är en massage med ”lätta strykningar och speciella grepp”. För mig känns det verkligen inte som lätta strykningar, det är det tryck som är på gränsen av vad jag klarar av. Vi pratar ofta om det jag och massageterapeuten om hur olika vi upplever det. Hon upplever det som om hon är väldigt försiktigt och jag upplever det som att hon ändå trycker rätt hårt. Skillnaden mot vanlig massage är att man inte trycker med tummarna, inga punkter som trycks in någonstans utan man masseras med hela handen – öppen handflata. Jag ska fortsätta gå nu varannan vecka under hösten och sedan även på våren, den tid som är som värst. Fick presentkort av far min i födelsedagspresent, kommer nog önska mig något liknande i julklapp också. Det blir dyrt annars, 540:- per gång, men hjälper det så är det kanske värt det...
Jag har även efter flera diskussioner med andra som föreslår att jag ska testa olika saker, som att bland annat ändra vad jag äter, till t.ex. inga veteprodukter m.m. kommit fram till att jag vet ju egentligen vad jag just nu behöver göra för att må bättre. Den avgörande kommentaren var, det kan ju vara värt att testa istället för att ha ont. För mig är det inte värt att offra god mat, inte när jag vet att jag kan må bra även med den. Men det jag behöver göra är att jag behöver gå ner 10 kilo i vikt och jag behöver träna/röra på mig 4 – 5 ggr i veckan. Som innan jag blev gravid i augusti 2012. Då mådde jag bättre än jag gjort på flera år. Jag kunde börja springa lite t.om om jag körde intervall, så jag sprang 100 meter och gick 50 meter, då fick jag inte ondare än om jag hade gått hela vägen. Kom runt 4 – 5 km utan problem. Det kändes som ett jättestort framsteg för mig.
Det jobbiga är bara att ta sig dit. För det är en lång väg, det är en h-vetes väg innan man är där.
Fyllde i en enkätundersökning som jag hittade på fibromyalgiförbundets hemsida om att skriva ut fysisk aktivitet på recept åt personer med fibromyalgi. Först tänkte jag att ja, det vore bra, för att det hjälper när man rör på sig. Då tänkte jag på den smärtlindringen som lätt träning ger när man är inne i en rutin. Men sen kom jag att tänka på hur jobbigt det är att ta sig dit. Vissa dagar när man har ont så för att få den där smärtlindringen måste man ta sig igenom en del smärta först. Så jag tror bara det kan fungera om man först har djupgående samtal med personen ifråga om hur motiverad man är att röra på sig. Sedan att personen har någon att prata med under den första tiden när man börjar träna. När man måste ta sig igenom smärtan. Så att använda det som första metod att skriva ut fysisk aktivitet på recept bara sådär tror jag inte på.
Jag vet själv vissa dagar när det har varit dragkampsträning och man har haft ont att uppvärmningsdragen är en riktig plåga. Jag har blundat och koncentrerat mig på att räkna steg. Efter ett tag när man blitt varm, när genomströmningen av blod i kroppen och svettningen kommit igång ordentligt så släpper smärtan och den där smärtlindringen man ville åt kommer. Efter träningen mår man oftast bättre än innan man åkte dit. Därför har jag alltid försökt åka och träna även om jag har haft ont, för belöningen kommer. Självklart går det inte alltid. Ibland har man så pass ont att man inte klarar av mer smärta just då och då går det inte träna alls.
När man ska börja träna efter att inte ha gjort det på ett tag, som den situation jag är i idag, så kan träningen istället öka smärtan tyvärr. Träningsvärken man får kan gå över i smärta. Så man måste vara motiverad att sig igenom den helvetes smärtan i början för att nå målet, smärtlindringen när man har kommit in en rutin. So wish me luck, kan behöva det stödet nu.
